Min gode bror!

Med skeppet till brädden fyllt med porslin lättade vi ankar. Yokohamas hamn lämnade vi bakom oss. Och bom och knall, dova ljud hördes från jorden. Och när vi vände oss så försvann havet. Bergen vek sig. Men vi hann undan. Var glad du att familjen din lever i Fjällbacka, där bergen är lägre och haven snällare. Efter vad jag såg i kikaren sjönk skeppen i hamnen. Jag är chockad men måste ändå lugna besättning. Som är i uppror. De sörjer sina flickor och jag förstår dem, för så bra geishor som Yokohamas har jag aldrig svalkat mig med, och de kan inte ersättas, det är nästan så att jag blir religiös, för det är inte långt kvar på mina sjöår nu. Jag längtar som en tiger efter Fjällbacka. Innan jag återvänder har jag en resa, lämna tallrikar och hämta cigarrer i Havanna. Ja sedan kan vi röka bror. För vi ska bygga hotell i byn och visa församlingen och prästen världen, och jag ska bo på land i fortsättningen, det lovar jag, för när sjön kan försvinna under båtarna också i hamn, då är havet farligt!

Med buller och bång

 Kapten Klassen