Hej du store bror i Fjällbacka

 Ännu ett sändebud. Brevens vingar. Jag sitter här vid Tokyobuktens västra strand, i det krigiska landets sköte, där organisationen blomstrar som fisken i hennes hand vid matningsdags, och ja, jag har jag hittat en kvinna, med tystare kvinnor runt sig, även fast hon själv niger sig fram, kommer som en skugga, genom skjutdörrar av rispapper, jag hör först musiken i golvet. Tiden är djup, du gode bror, och ovanpå tiden finns det en yta, där vi alla seglar längs våra rutter. Och här från Yokohama kommer kriget med Ryssland att vinnas, men sedan väntar svårare uppgifter. Jag hoppas gott för min Yoko. Föraningarna om ankommande fågelläte innan jag ser henne och hennes kusiner, de närmar sig när knarret spelar som vindby över platt vatten i golvet. Hon kallas geisha.  Hon har kritvit hud runt illröd mun. Och hon har ebenholtssvart hår. Hon matar mig med rå fisk.

På genomresa,

 
hälsningar Kapten Klassen