Min dyre bror!

Här ett brev som en varning inför din eventuella upptäckarlusta, en kommentar till större hamnar: i nya världens hamnstad, som spanjorer och britter bytt mot Florida, finns en avog sorts skönhet. Rosalinda försvarade sig när sjömän sökte röva hennes oskuld, den som knappast funnits, nej hon spottade tuggtobak, ja visade dem ett svettigt knivblad. Hon förde dem ner på marken, och spottade brunt över dem. Ja Rosalinda bugar inte för någon, till och med kaptener hukar. Men jag är kapten Klassen. Ja hon är en karg kvinna, mogen. Med yppigheter nedan hakan rider hon sjömän som om de hade fast mark under hovarna, och ja, hon har mig i sin sadel, fastspänd i denna uråldriga stad i detta Cuba. Och knivbladet hennes blänkte igår natt, hon höll det mot min strupe. Kanske blir jag shanghajad?

Du gode bror, ibland är tryggheten i Fjällbacka någonting att sträva efter. Här i Havanna ska jag först tatuera in Rosalindas namn. Innan jag fyller upp skutan med tobak.

Din tillgivne bror

Kapten Klassen