Käre dyre bror!

Flingorna krusar. Isbergen undviks. Jag hittar vägen mellan dessa jättelika undervattensmonster. För att inte tala om valarna, bläckfiskarna, späckhuggarna. Nej, den här resan har varit svår. Men nej, bror, klaga skall vi icke, Amundsen den norrbaggen har ju nyligen övervintrat i Antarktis med belgarna, och de menade inte att göra så. Sjölivet min käre bror, är inte bara flickor i hamn utan ett stångande makterna. Jag har stått på däck och andats in härskarens kärvhet, när det snöar, och snöar, och isen brinner i munnen. Nu sitter jag i min hytt och ser genom fönstret att strömmarna och vindarna slåss om min båt. Och när jag sitter här, så tänker jag på Amundsen. På något sätt, i denna svåra stund, så förstår jag att norrbaggen inom kort att ha attackerat detta södra halvklots ishjärta. Igen. Isbergen därute vill ha mig. Vill in i mitt skepp. In i mitt liv. Men de kan drömma vidare. Som de sjunkna moln de är.

Du gode bror, som har det varmt där uppe i Skandinavien...
en björnkram från

Kapten Klassen