Käre bror!

När mannarna blir griniga, tröttnar på att tvätta sig, därför att flickorna är för långt borta, så tänker jag på Cook. Och jag försöker förklara för mannarna det enkla. Att livet på sjön erbjuder mer än livsfara och rom. Bror, man måste visa vem som bestämmer, och har vett. Ja när mannarna inte vill tvätta händerna, då skriker jag: Ingen rom! så att händerna nästa dag skiner rena på ett helt annat sätt. Men det finns ingen rom i förrådet. Jag ljuger alltså. Jag vet inte längre hur länge det dröjer innan myteri. Ändå hade jag inte mycket annat för mig i Kapstaden än att proviantera och lasta. Jag var nämligen lite magsjuk, kunde inte dricka. Således glömde jag att inhandla rom. Och nu, nu du gode broder, straffas min glömska och dumhet av nyktra sjömän. Jag för fortfarande befälet ombord. Försöker ta ansvar för att vildarna fortfarande ska bete sig, nyktra. Jag har till och med fått dem att äta grönsaker. Men jag ljuger för männen, säger att grönsakerna är jästa, och att äta dem är det enda sättet att bli full på hela båten.
Kan rombrist ge skörbjugg?

Din törstande bror 

Kapten Klassen