Hej du gamle bror,

Påvarna på väggarna stirrar, musiken spelar och det rum jag hyrt har panel och blommönstrat på väggar. Nej jag har ingenting bättre för hand med mina sorger än att skriva. Jag vill att dammet ska bli sjöluft. St Patrik skrålar på gatorna. Jag hör riktigt tonerna. Vore jag inte luspank och bankrutt skulle jag segla hem till dig, min enda brevvän i blod. Med rom. Inte snusfärgat öl. Men jag har Atlantströmmar som vänta otåligt. Utanför klippig kust. Jag skyddas bara av inskjuten vik. Det är dags att kasta loss... från damm och öl. På havet nu. Jag är tankfull. Jag skulle lossa dödsgud, men han var borta. Britterna ville bära Osiris, men när jag äntligen trodde att jag hittat honom, bakom den sista kistan, var han inte där. Jag sa att så länge han var på sjön var han min, att jag vill kontrollera en sådan rackare. Men så har inte skett, här utanför Irlands klippiga kust, har han, Osiris, talat till mig igen. Tror du inte gudarackarn låg där på däcket. Bakom en storm. Det är för sent att vända. Du ska veta det bror, att det blod som svämmar i dina ådror, är också mitt. Det har äventyr i sig. Du kommer att leva länge.

Alltid din bror och brevvän,  
Kapten Klassen