Bror.

Kastanjetter i mitt öra och tunga ögonfransar. Hon ensvisas med att naken dansa tango. Jag är på ett märkligt hotell, och vet inte vad jag ska ta mig till. Det är ett fruktansvärt oväsen. Folk på gatan skriker, hurrar. Framför mig har jag Carmencitas tangosteg. Du skulle höra, bror, ack vad hon beter sig, skakar svetten mellan de där som föder dina barn som lyser så fint. Men hon mjölkar inte. Och tur är väl det, ja här kommer hon klapprande, Carmen, min Cita, mitt spelande instrument. Hon dansar och flämtar kärlek i mitt öra. Som om jag inte fått nog! Läpparna och ansiktet, med håret runt, som en skugga, som hon blött i tunnan... ack, jag i döden skåda dansen. Herre min skapare. Jag tror, jag tror, tror, tror och kommer hem snart, snart, snart.

Var bara tvungen att berätta för dig bror. Återgivet i detalj.

 
Kapten Klassen