Du gode bror i Fjällbacka,

Jag hör talas om snedställda halva tärningar som sticker upp ur sanden. De kallas pyramider och är av enorm storlek. De innehålla gångar, där väggarna har bildmålningar och labyrinterna leder mot gravar där tjänstefolk följt döda kungar. Det är annat än mina sjömän skulle. De skulle gärna se mig sjunka när jag pryglar dom. En sarkofag bärs nu på min båt och gud vet om det inte är självaste Tuttankanon däri. Nu kommer också mindre kistor av ihopspikat plank, små lerfigurer från gravarna. Om engelsmännen kommer på min smuggling, eller om Napoelon uppväcks från de döda och startar krig, så ligger jag illa till.
Det knackar.
Jag ska nu avsluta mitt brev. Ingen ville bära en liten bronsstaty ut på havet, trots att han var så lätt. På havet är således ut på mitt skepp. När jag frågade varför sa dom dödsgud, från den 26:e Dynastin. Men jag, Kapten Klassen, föraktar ingen. Jag tog honom i min famn. Man ska alltid hjälpa en man i nöd.

Kommer hem snarare än du tror, men först ska jag till Cork och lossa åt samlargalna britter.
 
Kapten Klassen